olatidman - walking disaster

Okej, jag inser nu att det var jävligt korkat att skriva det förra inlägget.
Inte för att jag ångrar något jag skrev, utan för att jag öppnade en port som jag har hållt stängd.
Fyfan vad jag är irriterad.
Jag känner mig som någon bitterfitta med förmycket tid, men så är inte fallet.
Utan detta är klassiskt olatidman beteende.
Förtäng tills det rinner över.
Och då jävlar.
Så nu är jag irriterad.
Det går inte att förneka.
Senast jag var irriterad på en "kompis" så slutade jag prata med denne i ca 1 år.
OCh tro mig, jag är inte den långsinta vännen.

Från det att jag skrev förra inlägget så började jag fundera på vilka människor jag har i mitt liv.
Det finns fan ett och annat bränt popcorn som smakar skit, men var fan kommer dessa människor ifrån?
Hur lyckas dom ta sig in i mitt liv?
Jag är ganska hård och kräsen med vem jag släpper in..
Ett fett jävla mysterie.

På tal om irriterande saker, minns ni mina fittgrannar som borrade och bankade i drygt 7 månader?
Well dom har troligen åkt på semester (Ev. Dött?), eller så har dom mot all förmodan blivit klara.
MEn som att det inte vore nog så har nästa par grannar börjat bygga om.
Tack.. Tack... Fucking tack.
Jag har sovit dåligt i ca 7 månader pga surfittorna där uppe som tydligen är "do it yourself" människor, därav 7 månaders bankande..
Men att ytterligare ett annat par grannar skulle ge sig på denna nya "trenden" (som jag aldrig kommer att ge mig på) är fan toppen av isberget.
Förjävla synd att isberget inte kunde göra en titanic av mina grannar.

Nej, nu får det bli några avsnitt av vänner, sen sova.

Igår skrev jag om att jag ville ta vara på sommarn, idag har det varit höst.
Kul..

Hur som helst, vi hoppas på bättre tider imorgon.

Dagen har passerat utan några konstigheter, så jag har helt enkelt inte haft något att skriva om.
Eller jag har en massa att skriva om, men jag orkar inte gå in på det.

Men jag kan ta upp en sak.
Jag klarar inte av människor som är för jävla egofixerade.
Jag förstår inte hur man kan vara så jävla självupptagen som vissa personer är.
Jag är jävligt trött på att ställa upp för folk som har problem, men sen när problemet är löst så återgår allt till att enbart handla om dom själva.
Hur sjukt är inte det?

Det värsta är att idioten inte har en aning om det själv, människan tror på fullaste allvar att den är en bra kompis, någon som ställer upp osv.
Men denna människa saknar totalt förmågan att se vad som händer i andras liv.
Kan inte fatta att jag fortfarande har den typen av människor i mitt liv.

Snackade med en av mina närmsta vänner ikväll, My, vi pratade inte om självupptagna människor direkt, men samtalet fick mig att komma på att jag åter igen tillåter människor att uppföra sig på ett respektlöst sätt mot mig.
Det patetiska är väl att jag sitter här och gafflar om det ist för att ta upp problemet med personen som det handlar om.

Men hur får man en människa som saknar förståelse till att förstå att allt inte kan gå efter en persons önskningar, det är fan lite ge och ta som gäller.
Visst är det praktiskt att bara köra på, skita i att se sig om och bara köra sitt eget...
Men det slutar med att man får ett jävligt ensamt liv.

Okej, jag ska avrunda nu ha ha ha.
Kom ihåg, ingen gillar en självisk bitch.

Jag åker taxi för att det är bekvämt, men jag är fullt insatt i att det finns den del människor som inte vill lägga några lappar i månaden på denna bekvämlighet.
Så när jag skulle ta mig hem från min flickvän imorse så blev det tåget.
Tåget har jag faktiskt inget emot, tycker att det är ganska soft faktiskt.
Det går snabbt och det är praktiskt.
Men nu kommer vi till den mindre lockande delen.

När jag kommer av på malmös centalstation (jag bor i malmö, min flickvän bor en bit utanför) så ser jag alla dessa galna människor som springer.
Jag själv var ganska zombie liknande efter en natt av sömnbrist, så det tog ett tag innan jag kunde sätta mig in i läget, dvs förstå varför människor springer mitt på ljusan dag.

Men när jag tillslut inser att dom springer för att hinna med en jävla äcklig stadsbuss så är chocken som total.
Jag kan inte minnas att jag någonsin under mina 20+ år har sprungit för att hinna med en buss.
Eventuellt så har någon tvingat mig vid något tillfälle när jag var 13-14, men jag är den typen som helt enkelt är villig att missa en buss för att slippa att springa.
Eller så var det iaf på den tiden då jag inte hade blivit bekant med hur mycket lättare livet blir när man åker taxi.

Där står jag, mitt på malmös centralstation och kollar på springande idioter, det är som rena festen.
Sen kommer vi till nästa typ av idioter.
Bonde-svensson..
Man ser direkt vem som inte kommer från stan, nu ska ni få höra.
Så jag bestämmer mig för att traska över till en butik och köpa lite dricka och cigg, då ser jag bonde nr1.
Han sitter på en bänk, (notera att ingen från malmö sätter sig på en bänk på malmös centralstation), han har tagit av sig sin vita H&M tshirt och har ett bar H&M shorts med passande flipflop till..
Han sitter och solar, runt 13:00 mitt i malmö, på en bänk.
Jag inser direkt att detta är en typisk förortskille, med tanke på att han solade så pass länge att han sen fick springa till sitt tåg.
Allt detta bevittnar jag nu från en pressbyrån butik.

När jag kommer ut ut butiken så kan jag bara tänka en tanke, varför tar inte fler människor taxi?
Om man är villig att slänga ut en massa pengar på bussar som ändå bara är försenade, eller så finns det inga platser, eventuellt så är bussen full av barn..
Om man är villig att betala för det, varför inte betala 30 kr till så får man en taxi, och man slipper alla jobiga människor..
Om man nu vill vara lite ekonomisk så kan man ta taxi på ett håll, och sen faktiskt traska tillbaka.
Det har jag utövat ett antal gånger då jag har känt mig hurtig.

Som ni kanske kan förstå så kan jag inte sova..
Det brukar inträffa när jag har sovit förlite.



Sådär såg jag ut någon gång när jag kom hem och var full.

Jag ser att det är den 28:e juli och jag får lite panik.
Fattar ni att om en månad så är sommarn över och vi är rakt på väg in mot hösten.
Deppigt värre, jag vill inte ens tänka på det.
Jag får panik av att jag inte vet hur jag ska kunna ta vara på dagarna..
Alla dessa måsten som finns, orken ska finnas, viljan.. You name it..
Men på något sätt så måste jag ta vara på varje dag, det har fan varit den bästa sommarn på riktigt länge.

Vad har då hänt denna sommarn?
Jag har varit superdålig på att blogga, det är en sak som är säker, och jag ska ta tag i det från och med nu.
Jag har druckit en massa vin, drinkar och annat gott!
Jag har haft en massa trevliga hemmakvällar med vänner.
Jag har varit med min flickvän och  jag har sovit.
Jag har jobbat lite med, men just den delen är jag så grymt trött på.
Det är dags att hitta något som jag faktiskt brinner för.
Funderar lite på om jag ska ge mig på böckerna igen, plugga..
Men då kommer problem nr 2, CSN, hur fan ska jag överleva på ett jävla lån?
Det är fan ett skämt.
Men det är väl så det funkar, folk vill inte att man ska kunna tjäna pengar.

Jag har iaf shoppat, shoppat skor som in i helvete!
Vilket kanske förklarar varför jag har haft ont i mina fötter i ca en månad nu..
Det är jobbigt att försöka ge sig på ett nytt par skor varje dag typ.

Jag ska ta lite bilder på vad det är jag håller på med om dagarna, så får ni se.
det där med bilder har jag också varit dålig på.

Jag har inte gett mig på någon galen diet denna sommarn, alltid något!
Just nu så kan jag leva med att jag inte är smal, men inte direkt fet heller.
Allt har sin tid, just nu så lever jag mitt liv ist för att banta bort det.

På tal om mat, nu måste jag fixa något att tugga på..
Har knappt käkat idag..

Bilden är tagen 2008 om jag inte minns fel, det var också en nice sommar.

Det är alltid samma sak varje gång jag är stressad, då gör jag något klumpigt som att tex. Spilla ut ett glas vatten eller liknande.
Varför?
Varför händer det aldrig när jag har tid?
Varför händer det aldrig när jag har tråkigt?
Varför händer det alltid mig?
Jag kan tänka mig att Lindsay Lohan sa samma sak när hon åkte in bakom galler i förra veckan, why me?

Idag blev det iaf en snabb runda i stan, men jag hittade inget, det finns fan inget kvar i affärerna..
Bara en massa fula rea "fynd"..
Har någon seriöst fyndat på en rea?
Hur som helst så undrar jag vart alla andra människor tar vägen, vi som inte gillar att shoppa på rea..

Ikväll blir det vin för fulla glas, gud vad det ska drickas vin.
Finns inget skäl att sitta utan ett glas en kväll som denna.
Men först så måste jag tugga på något, annars lär detta inte sluta bra.

Sa någon kyckling?

Gode gud, jag skulle kunna somna här och nu, men det kan jag inte..
Idag ska jag ha gäster osv, mindre roande.
Känner mest för att sova.
Var hos kajsa igår, supertrevligt.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av sex and the city, sen måste jag sätta igång här hemma.
Uppsaterar er mer sen.

Okej, denna dagen har varit mer eller mindre skit.
Mitt humör är jävligt växlande just nu, jag är i grund och botten på bra humör, men jag känner att småsaker (som kanske inte är så små alla gånger) rubbar mitt humör.
Jag brukar vara som en bergochdalbana när jag är bakis, så detta är inget nytt.
MEn det är grymt irriterande.

Men något som jag har börjat inse är att vissa människor tror att man inte bryr sig om man inte visar alla sina känslor öppet.
Sorry, men jag bär inte mina känslor utanpå kroppen, jag tror inte att något blir bättre av PDE (public display of emotions).
Vad är det som skulle bli bättre av att sitta och gråta öppet? Kommer någon och ger en lösningarna på alla världens problem då?
Serisöt, det är fan riktigt äckligt med människor som har detta otroliga behov av att andra människor ska ta tag i deras problem/liv... Att få uppmärksamhet för att man gråter är väl ett av dom dåligaste skälen som finns?

JAg tror på att finna styrkan i sig själv, att man måste övervinna det som drar ner en, det som får en att känna sig hjälplös.
Ingen är hjälplös, men många väljer att framstå som det, för då dyker det alltid upp någon som ska "trösta en".

Jag försöker alltid finna humorn i livet, min humor är kanske lite rå och för "in your face" för vissa människor, men vafan, kan man inte skratta åt sig själv så kommer man att ha ett jävla drygt liv.
Jag kan inte göra annat än att skratta när jag tänker tillbaka på vissa misstag som jag har gjort, eller vissa misstag som har fått stora konsekvenser i mitt liv idag.
Man lär sig, man går vidare, man tar och lägger fokus på det positiva, finns det inget positivt så får man skratta åt det negativa.

Men att tro att människor som inte visar sina känslor skulle bry sig mindre, eller känna mindre är inte alltid fallet.
Vissa människor väljer bara att inte göra en så big deal av alla känslor.
Som sagt, den dagen någon ger mig det perfekta jobbet, lägenheten, familjen, vännerna och livet om jag visar lite känslor, då ska ni få se på tårar!